Ja, då har man påbörjat sin andra semestervecka - och självklart öser regnet ner,,blääää. Börjar på riktigt tro att det vilar en semesterförbannelse över mig. Kommer inte ihåg när jag hade bra semesterväder sist.. Det var nog när vi var i Tunisien för tre år sedan.....Men Sverige, nä ingen sol här inte. Nästa år ska vi banne mig åka utomlands. Fast i dessa svininfluensatider känns det ändå bra att vi befinner oss på hemmaplan. Tja det kanske låter löjlogt men det är så det känns. Lite gött är det att komma ifrån jobbet ett tag ;)). I morgon ska vi åka ut till kusten och förhoppningsvis skiner solen lite mer där ute. Vi åker i hop men kompisen Viveka och hennes söta tjejer Felicia och Amanda.

Nu vill jag ge "Margartea L" det största knippet riset som finns på denna jord!! Människan skrev en insändare i lokaltidningen. Hon menar att alla barn och ungdommar idag inte har lärt sig säga Tack!! Då vill jag ge alla kononfina tjejer och killar jag mött ett stort fång med rosor och en megapuss. Så många glada, possitiva söta människor som jag kommer i kontakt med dagligen. Mina barns vänner, komisars barn, unga trevliga människor som jag möter i mitt jobb. De är både glada, har ett leende på läpparna och dom kan säga tack och visar sin uppskattning. Kanongoa är vad ni är. De allra felsta människor man möter är oftast jättetrevliga oavsett ålder, men det finns en å annan surkärring och sur gubbe, men de är ofta äldre och är antagligen bittra i största allmännhet...måste vara tråkigt att vara en sådan person. Så en uppmaning eller kanske en utmaning till både mig själv och er alla andra lev livet så att ni kan se tillbaka på det med glädje. Skaffa inte en massa prylar - skaffa er en hel hög med fina minnen.

Puss på er -  alla söta människor